Direktlänk till inlägg 6 december 2007
Att pyssla med barn kräver tålamod. Av vilket jag kanske inte har tillräckligt, insåg jag idag.
Som den "goda moder" jag är (läs: försöker vara *s*) har jag i årets "paketkalender" för barnen, lagt in en pysseldag per vecka. Något som inte blev så populärt av 50 % av barnaskaran (om jag räknar de två som fattar nåt av kalendern/inte är för stora för den). -"Blä, jag gillar inte att pyssla längre." Sa 7-åringen. *suck*
Nåja han ändrade sig efter ett tag.
När det väl var dags för pysslet (vi skulle göra julkort, var det tänkt) hade jag ett fasligt sjå med att hindra dem från att inte göra av med alla (dyra) papper jag köpt, på fem sekunder. Lite ville jag ha kvar för mitt eget "pysslande". Som fick bli en annan gång, visade det sig, eftersom jag hade fullt upp med att hjälpa dem med diverse saker. Efter ca en halvtimme var de mätta på pysslandet för denna gång.
Än en gång undrar jag hur 17, dagisfröknar/magistrar ORKAR!?!?!
De borde få ett Nobelpris allihop!